De senaste årens debatter kring konsten – eller snarare, kring vissa specifika konstnärer – tycks ha skapat (eller i alla fall synliggjort) en helt egen, utom-institutionell kategori inom konsten. Jag menar att det är en kategori därför att den här gruppen konstnärer jämförs med varandra, av personer som inte är involverade i konstens traditionella institutioner (som museer, gallerier, konst-tidskrifter m.m.), och som inte tycks vara intresserade av konstens tradtionella diskurser.
Kategorin har på sätt och vis skapats utanför den traditionella konstvärldens domäner, och inte i första hand av konstnärerna själva, eller av konstvärldens aktörer (gallerister, curatorer m.fl). Den har snarare formerats ur ändlösa nyhetscykler och dess betydelse förstärkts av politiska debattörer som försöker att utnyttja uppmärksamheten för politiskt-ideologiska syften.
Konstnärerna i den här kategorin verkar i högsta grad inom de traditionella institutionerna och kulturella sektorerna, men deras konst har nått en bredare, allmänintresserad publik som värderar den utifrån dess politiska slagkraft och ideologiska symbolik. Jag kan bara spekulera i om det är precis vad dessa konstnärer velat uppnå, och det är en annan diskussion som jag tänker lämna därhän.
Det som är viktigt att komma ihåg är att deras konst värderas utifrån helt olika premisser av den utom-institutionella, politiskt inriktade publiken, jämfört med den traditionella konstvärldens aktörer. Därför är blir det svårt att hävda att meriter i den ena kategorin per automatik bör räknas som en merit i den andra (1), eller att jämföra kvalitén och skickligheten i den politiska slagkraften i ett verk med andra kvalitetskriterier (2).
Uppmärksamheten kring de senaste årens ”konst-affärer” kan förstås tolkas på många olika sätt. Många skulle säkert hävda att företeelsen inte är särskilt ny, andra att den förstärks av de sociala mediernas möjligheter och genomslagskraft. Själv skulle jag vilja påstå att ett tidigare ganska outforskat ”allmänintressant” verksamhetsfält för konstnärer har gjorts synligt, och att konstnärer inte längre kan räkna med att ha en undanskymd plats i det offentliga liv som pågår utanför konstvärlden.
konst, politik, kultur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar