Släpp boxen!

Jag vet att många konstnärer drar öronen åt sig och rullar ihop sig med tänderna utåt när man börjar tala om ”nytta”, eller ”instrumentalitet”, när det gäller konst. Jag antar att reaktionen har att göra med förväntingarna på hur konsten kan och bör användas. Och förväntningarna är ofta många och kommer från en massa olika håll.

Men låt det trots sägas en gång för alla: konst är nyttigt! Detta är inte en universell sanning, utan en partikulär. Jag anser helt enkelt att det är nyttigt för mig att göra konst. I alla fall när det känns meningsfullt. När konst känns som ett hopplöst företag är det förstås också svårt att se nyttan.

Om min konst är nyttig för någon annan är en helt annan fråga. Den traditionella hållningen tenderar att vara att betraktarens nytta är sekundär. I praktiken tror jag att alla konstnärer som ställer ut sina verk är mycket medvetna om vilka mottagarna kan tänkas vara, och vårdar ömt sin publik. I bästa fall sker nyttjandet med en fördjupande ömsesidig respekt, i värsta fall handlar det om rent utnyttjande. I bland blir nyttjandet en glad överraskning, som när jag upptäckte häromdagen att en gymnasielärare använt mitt Maktverktyg i sin undervisning.

Ofta verkar dock idén om nyttjande vara hopplöst utdaterad. Läs t.ex. Ricki Neumans artikel i SvD om näringslivs-sponsring av kulturlivet som landar i att näringslivet har pengarna och frågan vad konsten kan erbjuda. Nog måste det kunna vara lite mer än ”glans” för näringslivet att sola sig i?

Susanne Bolgar från Kultur och Näringsliv som intervjuas i artikeln listar som fjärde alternativ en möjlig vinst ligger i den kreativitet som finns i kulturen. ”Inom företagen har man länge talat om hur oerhört bra det är att kunna ”tänka utanför boxen”, men få gör det. Inom kulturen är det en förutsättning för verksamheten, att man är innovativ.” Just så, vill jag utbrista! Släpp boxen och kom ut på planen!

Från och till hittar jag ändå exempel på mer radikala utbyten och nyttjanden av konst. När Maciej Zaremba skriver i DN om hur konst använts i ett forskningsprojekt om ledarskapsutbildningar brister min hjärnas intresseklubb ut i jubel och aplåder. Här blandas konst, näringsliv och empiri i en enda härlig röra. Här nyttjas konst för att i grunden hjälpa ledare att ifrågasätta sina chefsroller. Här tas det blodprov på anställda för att testa deras välbefinnande. Det är helt igenom fascinerande läsning.

Läs även andra bloggares åsikter om konst, kultur, näringsliv, ekonomi, ledarskap, Maciej Zaremba, kulturdebatt, kulturpolitik